Med ankarhantering menas när en flytande offshore-plattform skall ankra, eller ta upp sina ankare.

Innan en ankring kan utföras måste en ”anchorpattern”, med exakt position för varje ankare upprättas och denna skall godkännas av resp. oljebolag och myndighet. Detta för att inga oljerör eller andra installationer på botten skall skadas.

Det finns två ankare i varje hörn på plattformen. Ett ankare väger mellan 9 och 12 ton och är av typen Flipper Delta. De mindre riggarna har 9 tons ankare och de större riggarna har 12 tons.

Ankarna ligger i sina ”bolster”, precis ovanför pontonerna, och uppe på däck finns en trumma för varje ankarvajer, denna vajer är ca 2000 m lång. Mellan dessa trummor finns ”ankarboxen”, den kan liknas vid en hytt till en kran. Härifrån styrs de två trummorna, man ”slackar” resp. ”hivar hem”.

Vid ankring bemannas alla ankarboxarna och befälhavaren leder arbetet från bryggan och har radiokontakt med boxarna och ankarhanteringsbåten.

En ankarhanteringsbåt, kan vara en vanlig supplybåt, alltså en bogserbåt med extra långt däck akteröver. Båten hämtar ankaret och lägger det på däcket och kör ut till angiven position ca 1800 m från plattformen. Innan ankaret sänks ned till botten, fästes en pendantvajer i ankaret och andra änden i en kraftig boj.

När alla ankarna är på plats så skall personalen i ankarboxarna ”hiva hem” så och så många varv på trumman enl. befälhavarens order. När allt detta är färdigt skall vajrarna ha en ”tension” (belastning) på ca 120 ton vardera.

För att plattformen skall komma i exakt rätt position för att kunna lägga sin landgång till den fasta installationen, så finjusteras positionen med hjälp av att man slackar på någon vajer resp. hivar hem på någon annan.