”Dynamisk Positionering” = ”DP”. Detta system går ut på att plattformen skall kunna ligga

 still mot en fix punkt på havsbotten. Det är datorer som styr propellrarna. Datorerna får

 information från olika vinkelinstrument om hur plattformen rör sig i förhållande till fixpunkten,

 och hur de skall köra propellrarna för att ligga kvar i samma position. 

 Låter det invecklat? Det inget mot vad det är i verkligheten. Det vanligaste  vinkel-

 instrumentet är en ”Taut wire”. Från en dävert på plattformen sänks en cementklump på

 några hundra kilo ner på havsbotten med en tunn wire. Man sätter wiren under tension på

 c:a 50 kilo, så att wiren hela tiden är stram och pekar i en rak linje ner mot cementklumpen.

 På dävertarmens huvud kan man läsa av hur vinkeln ner till cementklumpen förändras.

 Denna vinkelförändring meddelas datorn, som med ledning av uppgifterna styr propellrarna

 för att hålla plattformen i rätt läge emot fixpunkten.

 Ett annat system som användes är att man placerar en transponder på havsbotten.

 Den sänder en radiosignal som tages emot av en mottagare i plattformens botten.

 Bäringen till transpondern meddelar mottagaren =”transducern” till datorn.

 Det finns även ett radiosystem ovan havsytan. Det är Artemis. Man placerar en antenn på

 den fasta installationen. Denna antenn sänder en radiosignal till en antenn som finns på

 plattformen. Här avläses vinkelförändringarna och avståndet, och dessa uppgifter meddelas

 datorn.

 Detta är i ett nötskal vad ”DP” är för något.